Hadiraja12

Del 2 i historien om Sanshiro som nu har blivit en mästare. Vad är hotet denna gång undrar man. Det behövdes en ny antagonist och de fann dem hos en 80 kilo tung western warrior. Western warrior är i detta fallet en Amerikansk boxare. Här får jag känslan av att man blandat epoker med varandra. Det blir lite pannkaka av det eftersom boxningen är modernare än judon, året är ju inte 1945. Det blir lite lustigt, men så är det.Inget att göra något åt nu. Denna versionen är än mer antik än första filmen och i alltså mycket sämre skick. Slutstriden, nej det är ingen spoiler, är nästintill kolsvart.

 

Bilderna är snygga, som vanligt, men historien är tråkig, lång och inte intressant. Två karaktärer (bröder) är lite kul, de kommer från en annan lära och är psyksjuka. Woot.

 

 

Filmen är trevlig i den bemärkelsen att USA framställs som kolonisatörer medan Japan inte vill ha ära, berömmelse eller pengar. Dem är stolta utan att vara nationalistiska och vill helst av allt bli lämnade i fred, och dem lägger sig inte i andras affärer (förutom interna strider). Det finns egentligen bara en filmisk sak att lyfta fram, och det är slutstriden som jag inte kunde se så mycket av. Det är att dem fajtas i snö, barafota, upp på ett berg. Det är snö på riktigt, dem är barfota på riktigt. Mellan varje tagning var dem tvugna att värm fötterna över en öppen eld för att dem inte skulle domna. En fantastisk uppoffring på en inte så kul film. Cred till dem för det.