Såsom i en spegel (1961)
Titel: Through a glass darkly / Såsom i en spegel (1961)
Regissör: Ingmar Bergman
Skådespelare: Harriet Andersson, Gunnar Björnstrand, Max von Sydow och Lars Passgård
Genre: Drama
Längd: 89 min
Första filmen i tro-trilogin, de andra som följer är Tystnaden (1963) och Nattvardsgästerna (1963). Det är ett kvadratdrama med Karin (Harriet Andersson) som är dotter till David (Gunnar Björnstrand) som i sin tur är svärfader till Martin (Max von Sydow) och slutligen Karins bror (Lars Passgård). Dessa träffas efter att David som är erkänd författare kommit hem från Schweis. David älskar sin fru, men Karin har en sjukdom som är relativt obotlig. Karins bror har en passiv relation med sin far som aldrig pratar med honom och Karin vet inte att hon är allvarligt sjuk. Men man kan skratta tillsammans för det, det är därför vi har inre och yttre skal.
Säga vad man vill om Bergman (som person) men människor förstod han säg på. Han måste ha varit en otrolig människokännare. Varje person har en bakgrund, en historia som Bergman är å det klara med, vilket han också visar oss. Fokus ligger visserligen hos Karin och hennes sjukdom och religion, självklart. Bergman behandlar mycket mer än så, det är en film om kärlek, relationer, besatthet, trygghet och att vara tillräcklig. Han lyckas till och med blanda in hur förfall kan bli en uppgång för någonting annat.
Personligen anser jag att filmen har en viss Tarkovskiy stil över sig vilket är lite knasigt eftersom Tarkosvkiy hittade sej själv decenniet efter. Krzysztof Kieslowski sa: "We all steal, but if we´re smart we steal from great directors. Then, we call it influence." Så jag kanske har rätt. Citatet stal jag förövrigt ifrån Martina, eftersom jag blev influerad. Såsom i en spegel vann Oscar för bästa utländska film.
Svärsfars tid, det är viktigt att ha en bra relation med sina nära
Betyg: 4/5