Hadiraja12

Fellini tillhör filmhistorien, liksom Bergman, Hitchcock och Kurasawa. Det betyder dock inte att alla hans filmer är tidlösa. Woody Allens filmer gjorde succé även dem, men idag är dem mest sexistiska och har tappat hela handligen, poängen, eftersom filmen som medium har ett annat syfte idag än att (oftast) roa. Publiken ställer högre krav på filmen, även dem som inte kan något om film, och den politiska debatten har entrat bion. Snart är det standard att sätta stämpel på filmer som klarar Bechdeltestet. Vi behöver inte gå långt tillbaka i tiden för att skämmas över kvinnosynen genom filmhistorien. James Bond som ett exempel. Vi ska inte kasta skit på tidigare regissörer för det. Att samhället förändrades åt detta hållet kunde man omöjligt veta då.

 

Fellinis 8 ½ handlar i vart fall om en filmregissör, Guido Anselmi, som tar "semester" från sin film för att samla ihop idéer, han fastnar dock i fantasier och tidgare kvinnor han träffat. Det är en egocentrisk film om hur en filmregissör får alla tjejer och om hur en filmregissörs fru måste se mellan fingrarna för att förhållandets eld ska fortsätta brinna. Vi såg det i den biografiska filmen om Hitchcock med Hopkins som Hitchcock. Men Guido älskar sin fru. Men också alla andra kvinnor. Han drömmer om ett harem där alla kvinnor finns, även hans fru.

 

 

Första 20 minutrarna var intressanta. Det kunde varit härifrån som Alexandro Jodorowsky tagit sin inspiration. Men resten var ett stort muller, ett kaos av dialoger, drömmar, fantasier där man inte riktigt visste när dom började och när dem slutade. Filmtekniskt ser det bra ut, men att bara styla med klippningar och berättelsetekniker lurar inte den filmvana 2000-tals människan.